Storstenshöjden: svar på frågor

Om man utgår från antalet inlägg på den här bloggen skulle man kunna tro att frågan om försäljningen av skidbacken i Storstenshöjden är den viktigaste frågan i Örebro just nu (tidigare skrivet här, här, här och här). Det är det så klart inte: att vi idag presenterade att kommunen avsätter 126 miljoner ur årets överskott till investeringar i skollokaler och äldreboenden är otroligt viktigt. Att Örebro kommun går före för att stödja människor att gå från försörjningsstöd till jobb är ännu viktigare. Att vi fortsätter utveckla skolan, förskolan och äldrevården är helt avgörande.

Men självklart är frågan viktig: för Örebro och för många örebroare är det viktigt att skidbacken och övriga Kilsbergsområdet utvecklas och är öppet för friluftsliv, idrottande och turism. I sakfrågan kring att den utpekade försäljningsprocessen med Storstenshöjden i Örebro AB avslutats kommer jag inte skriva mer eftersom företaget ifråga stämt kommunen och den rättsliga processen får ha sin gång. När det gäller anläggningen så är målet fortfarande att sälja fastigheten, kommunen vill inte vare sig äga eller driva skidbacken i framtiden.

Evelyn Schreiber har, i NA och på andra ställen, dock ställt ett antal frågor till mig om formalian kring beslutet. Jag har svarat henne och lägger ut svaren här nedan:

  1. Evelyn Schreiber frågade: ”Förhandlingar om ett förlängt avtal som förs med företaget i juni. Var finns beslutet protokollfört?”
    Svar: Det entreprenadavtal som tecknades 2009 har förlängts två gånger. Beslut om förlängning har fattats av ordföranden i Programnämnd Samhällsbyggnad i enlighet med nämndens delegationsordning Dessa beslut finns i diariet. Diskussionerna om en eventuell förlängning av entreprenadavtalet ledde inte fram till tecknande av avtal. Beslut finns således inte diariefört.
  2. Evelyn Schreiber frågade: ”Tilläggen i avtalen som presenteras för företaget den 17 juni och 2 oktober – var finns dessa tillägg protokollförda?”
    Svar: Några tillägg till entreprenadavtalet har aldrig diskuterats. Det som diskuterades mellan parterna var Storstenshöjden i Örebro AB:s skyldighet att åtgärda belysningsanläggning för att möjliggöra kvällsskidåkning kommande säsong. Då bolaget klargjorde att man inte hade för avsikt att åtgärda belysningsanläggningen kom frågan om ett driftsentreprenadavtal i ett annat läge.
  3. Evelyn Schreiber frågade: ”Ultimatum som skickas från Björn Sundins mejladress till företaget 24 oktober, 30 oktober och 2 november. Vem fattar besluten om att ställa dessa ultimatum? Var finns underlaget till besluten?”
    Svar: Avtalsförhandlingar i syfte att genomföra beslut ligger inom ramen för verkställighet. Några särskilda beslut från nämnden inför varje förhandlingssituation är således inte nödvändiga. Inte desto mindre har nämndens presidium, Hannah Ljung, vice ordförande i programnämnd samhällsbyggnad, och Behcet Barsom, presidieledamot i programnämnd samhällsbyggnad, varit i högsta grad delaktiga i förhandlingarna och de överväganden som gjorts med anledning av dessa.
  4. Evelyn Schreiber frågade: ”Nyttjanderättsavtalen som skickas till företaget 1 och 2 november. Vem bestämmer det första priset på 200.000 kr/år som presenteras för företaget 1 november? Var finns beslutet och underlaget till siffrorna protokollförda? Detsamma gäller den sänkta summan på 70.000/år som presenteras den 2 november, ett halvt dygn senare. Vem fattar beslutet om att sänka summan? Och var finns underlaget?”
    Svar: Utifrån det beslut som Kommunfullmäktige fattade 2008 har såväl förvaltning som politik försökt genomföra den affär som beslutet syftade på, trots att det köpeavtal som fanns i samband med beslutet fallit (i juni 2011). Summorna i nyttjanderättsavtalet utgår från de beräkningar som förvaltningen gjort utifrån driftkostnader (el+kapitalkostnader med mera). Något särskilt beslut om dessa priser finns inte protokollfört, avstämning har skett med Programnämndens ledning (se ovan) och med berörda tjänstemän. Att summan ändrades från att innehålla kapitalkostnader till att avse endast de faktiska driftskostnaderna är ett resultat av en förhandling mellan Storstenshöjden i Örebro AB och Kommunen.
  5. Evelyn Schreiber frågade: ”Den avbrutna köpprocessen med företaget som presenteras på Sundins twitter 7 november samt på presskonferensen samma dag. Vem fattar beslutet om att avsluta köpprocessen med företaget? Var finns beslutet protokollfört och vad baseras beslutet på? På programnämnden Samhällsbyggnads möte den 6 november beslutas det att upphäva entreprenadavtalet med företaget. Men det är inte samma sak som att avbryta köpet. Så vem har befogenhet att ta det här beslutet?”
    Svar: Den avbrutna köpeprocessen kommunicerades med Storstenshöjden i Örebro AB via telefon och mail. Beskedet var en följd av att parterna inte lyckat komma överens om villkoren för överlåtelsen och att inget köpeavtal undertecknats av Storstenshöjden i Örebro AB. Beskedet gavs av Programnämndens ledning (se ovan) efter avstämning med såväl Kommunalrådsberedning som med berörda tjänstemän. Något särskilt protokoll om detta beslut finns inte, rent juridiskt föll det ursprungliga beslutet från Kommunfullmäktige i juni 2011. Nämnden har aldrig upphävt något entreprenadavtal.
  6. Evelyn Schreiber frågade: ”Nya upphandlingar och inbjudan till nya intressenter. Var finns beslutet protokollfört? Det finns inget sådant beslut i varken Kommunfullmäktige eller Programnämnden, så vem har fattat det här beslutet och utifrån vilka premisser?”
    Svar: Jag vet inte vad du avser med nya upphandlingar. Några nya beslut i försäljningsfrågan har ännu inte fattats.

Kritik är sunt, men ska jag verkligen vänja mig vid personangrepp?

Jag har full respekt för de som, av olika skäl, är oroliga för att skidåkningen i Storstenhöjden (och övriga Kilsbergen) är hotad. Jag vill också säkra skidåkningen. Jag har också full respekt för alla som vill att beslut ska gå rätt till: jag håller med om det.

När demonstranter samlas på Stortorget så går jag därför, tillsammans med Hannah Ljung (c) och Behcet Barsom (kd), ut för att möta och prata med dem som är oroliga eller har frågor. Därför försöker jag också både besvara de mail jag får och svarar på frågor på den Facebooksida med rubriken ”Rädda Storstenshöjden” som skapats (att den sidan skapats av en folkpartipolitiker och att folkpartiets anställda använder sidan som en kampanjplats bortser jag ifrån).

Men jag ska ärligt säga att jag inte mådde särskilt bra av det där. Jag mådde inte heller särskilt bra av att läsa diskussionerna om vilka ramsor man skulle använda eller vilka plakat man skulle göra.

Det är inte det att jag inte tål kritik. Tro mig, att ta emot kritik med gott humör får man vänja sig vid som ledande politiker. Och kritik är ju sunt, liksom politisk debatt och öppenhet. Men jag hoppas att jag aldrig vänjer mig vid personangrepp. Jag hoppas att det aldrig blir normalt med demonisering av personer som tycker annorlunda. Och jag hoppas att det aldrig blir okej att oppositionspolitiker på ett närmast besatt sätt jagar ett ansvarigt kommunalråd, som person.

Och det är där någonstans frågorna uppstår: Är det värt det? Måste man avskärma sig och sluta bry sig för att stå ut som ledande politiker? Är det någon som vill ha sådana förtroendevalda?

Och det är då man har svårt att undvika frågorna om vissa av oppositionspolitikernas roll:
– Några av arrangörerna kallade till demonstration på ”Tahir-torget”/Stortorget och hade sedan slagord/plakat om bristande demokrati och ramsor mot mig som person. Känns den jämförelsen smaklig?
– Flera ramsor handlade om att jag ska börja tänka, att jag behöver en demokratikurs, att jag (personligen) förstör skidbackar. Är den typen av personangrepp okej för oppositionen?

Jag vet att den där typen av personangrepp inte är representativa för de örebroare som oroar sig för skidåkningens framtid. Jag vet att de flesta av dem som är med i Facebookgruppen ”Rädda Storstenshöjden” eller som mötte upp på Stortorget inte står bakom personangrepp och övertoner. Jag vet det. Men det kändes inte bra för det.

PS
Och när det gäller sakfrågan konstaterar jag att vårt viktigaste ansvar är att förvalta skattepengarna och se till så att vi får mesta (och bästa) möjliga verksamheter för dessa pengar. Därför står vi upp för Örebro kommuns ståndpunkter i detta – vi kan inte acceptera vilka affärsuppgörsler som helst. I övrigt upprepar jag några punkter som vi pratat om (och som jag skrivit på bloggen några gånger tidigare, till exempel här och här):

Skidåkningen säkrad
– Kommunen har investerat i en anläggning som gör det möjligt att pumpa ut vatten och skapa snö. Förutsättningarna för att bedriva skidverksamhet i backen har aldrig varit bättre än denna vinter.
– Arrendeavtal med Storstenshöjden i Örebro AB gäller fram till år 2020. Avtalet garanterar skidåkning och annan friluftsverksamhet.
– Kommunen ska inte driva backen. Försäljning av skidbacken ska bli av. Kommunen kommer att gå ut med en förfrågan så att fler aktörer kan anmäla intresse.
– Vi tar ansvar för skattebetalarnas pengar. Vi är inte beredda att sälja ut allmänhetens egendom till villkor som innebär ett oansvarigt hanterande av skattebetalarnas pengar.

Kort bakgrund:
Örebro kommun har sedan 2008 velat sälja skidanläggningen i Storstenshöjden till företaget Storstenshöjden i Örebro AB. Trots goda förutsättningar för skidåkning valde motparten att inte skriva under avtalet.
Örebro kommun har gjort många eftergifter i förhandlingarna men i några frågor kan inte kommunen sträcka sig längre. Några exempel:
– Längre avtalstid än 20 år är inte acceptabelt för kommunen (de 49 år som Storstenshöjden i Örebro AB föreslog i Nyttjanderättsavtalet är otänkbart).
– Om Örebro kommun ska ingå ett så långvarigt avtal om vattenförsörjning till skidanläggningen vill vi ha möjligheten att godkänna en ny part vid en eventuell försäljning. Det sa Storstenshöjden i Örebro AB nej till.

Jo: försäljningen av Storstenshöjden fortsätter – och skidåkningen är säkrad

I korthet kan konstateras: skidåkningen är säkrad i backen (det finns ett gällande arrendeavtal fram till 2020), kommunen vill inte äga anläggningen i framtiden (försäljningsprocessen fortsätter).

Många har frågor om skidåkningen i Kilsbergen och om försäljningen av skidbacken i Storstenshöjden. En hel del missförstånd cirkulerar också och på en särskild Facebook-sida (”Rädda Storstenshöjden”) verkar det finnas en bild av att det inte blir skidåkning i vinter.

Men det finns fler frågor, så jag klipper in några frågor och svar (längst ner en text om hur kommunen uppfattat läget):

Vad var det som drog ut så på processen?
– Kommunfullmäktige fattade beslut om att sälja anläggningen till Storstenshöjden i Örebro AB hösten 2008, men på grund av att det inte fanns tillstånd att ta upp tillräckligt mycket vatten ur sjöarna för att säkra konstsnöproduktionen sköts försäljningen upp. När en ny vattendom meddelades i december 2011 fanns möjlighet att genomföra affären och från våren 2012 har Storstenshöjden i Örebro AB haft ett köpeavtal på sitt bord, som båda parter varit överens om men som företaget valt att inte skriva på.

Varför beslutade ni er för att inte sälja?
– Vi konstaterade att företaget inte har skrivit på köpeavtalet, trots upprepade – och framflyttade – tidsgränser. När Storstenshöjden i Örebro AB dessutom meddelade att de inte accepterade de villkor som Örebro kommun satte upp i det särskilda avtal som reglerar att skidbacken ska försörjas med vatten konstaterade kommunledningen att det inte fanns förutsättningar att fortsätta den pågående försäljningsprocessen. Eftersom Örebro kommun fortfarande är intresserad av att hitta en köpare som är beredd att investera och utveckla skidbacken så har en bredare inbjudan nu gått ut och alla intresserade är välkomna att presentera sina idéer och sina bud på anläggningen.

Hur påverkar det här örebroarna?
– Förmodligen inte mycket alls på kort sikt. De turer som varit gäller ägandet av själva fastigheten men oavsett vem som äger skidbacken så är driften av anläggningen säkrad genom ett arrendeavtal som tecknades 2005 och gäller ända fram till 2020. Enligt arrendeavtalet ska Storstenshöjden i Örebro AB driva skidbacken som ska vara öppen för allmänheten. På lång sikt är den viktiga frågan att hitta partners som, tillsammans med kommunen, är intresserade av att investera i både skidbacken och i övriga delar av Kilsbergens friluftsområde. Kilsbergen är en guldklimp som vi ska värna – och utveckla – så att fler får tillgång till den och så att fler jobb skapas när turismen ökar i Örebro.

Vad händer nu med anläggningen? Är nya köpare aktuella?
– Sedan tidigare har Örebro kommun annonserat efter intressenter som vill köpa (delar av) Kilsbergen Konferens och Lodge. Några av dem har även sagt sig vara intresserade av skidbacken, men tidigare har kommunen konstaterat att det pågår en separat försäljningsprocess kring den och att det därför inte var aktuellt. Efter uppmärksamheten kring skidbacken har ytterligare intressenter hört av sig som tror sig kunna utveckla området och nu arbetar tjänstemän i Örebro kommun med att diskutera med dem som lämnat bud så att kommunen hittar de lämpligaste intressenterna som kan köpa delar av konferensanläggningen och skidbacken. Inget är slutligt bestämt om hur många köpare det handlar om eller om hela området i slutändan säljs som en helhet eller som två separata delar.

Denna information skickades ut från kommunledningen, onsdagen den 7/11:
”Örebro kommun konstaterar att Storstenshöjden i Örebro AB fortfarande inte återkommit med ett påskrivet köpeavtal.

Det är uppenbart att Storstenshöjden i Örebro AB inte accepterar Örebro kommuns utgångspunkter för affären. Därför avbryter kommunen nu diskussionen om försäljning av fastigheten Örebro Garphyttan 2:24 till Storstenshöjden i Örebro AB.

Örebro kommun har gjort eftergifter i många frågor men i några frågor kan inte kommunen sträcka sig längre. Några exempel:
* Längre avtalstid än 20 år är inte acceptabelt för kommunen (de 49 år som Storstenshöjden i Örebro AB föreslagit i Nyttjanderättsavtalet är otänkbart).
* Om Örebro kommun ska ingå ett så långvarigt avtal som ett 20 årigt Nyttjanderättsavtal om vattenförsörjning till skidanläggningen krävs möjligheten att godkänna en ny part i Nyttjanderättsavtalet vid en eventuell försäljning. Kommunen kan inte ta risken att i framtiden tvingas till nya investeringar i anläggningen efter att en ny part köpt anläggningen och ställer nya krav på vattentillförseln.
* Storstenshöjden i Örebro AB har också villkorat en affär med att Örebro kommun betalar ut entreprenadersättning för tiden september – november (nära en miljon kronor). Örebro kommun har klargjort att detta erbjudande om avtal föll när Storstenshöjden i Örebro AB tackade nej till detta (i svar på erbjudandet från företagets företrädare 9/10.)

I e-post skrev Storstenshöjden i Örebro AB på söndagen: ”Storstenshöjden finner det inte meningsfullt att fortsätta dialogen med kommunen om vi inte får till stånd ett möte där både majoritet och opposition finns representerade”. Något sådant möte kommer inte att arrangeras.

Däremot vill Örebro kommun ha en fortsatt diskussion om driften av skidanläggningen i Storstenshöjden, enligt det arrendeavtal som gäller till 2020. Örebro kommun förutsätter att båda parter följer det gällande arrendeavtalet och att skidåkningen i anläggningen i vinter äntligen kan ske i full omfattning, efter att vattentillförseln säkrats.”

Strategiskt viktig affär klar: Örebro kommun har tagit över Pappersbruket

Nu har jag, på kommunfullmäktiges uppdrag, undertecknat avtalet om att Örebro kommun köper fastigheten Pappersbruket av Lafarge. Att kommunen nu äger området och kan börja planeringen av ett vackert beläget område med blandad bebyggelse är otroligt strategiskt viktigt för Örebros fortsatta utveckling. Normalt gör vi inte en så stor sak av denna typ av fastighetsaffärer men två skäl gjorde att vi gjorde en liten ”ceremoni” runt detta: 1/ området är strategiskt viktigt och kan bli en fantastisk stadsdel i framtiden, samt 2/ i och med affären sätts slutlig punkt i en nära 110 årig del av Örebros moderna historia.

Den siste anställde på Lafarge i Örebro (Lafarge var Kartongbrukets siste ägare) är den tidigare ekonomichefen, Börje Kvarnlöf, som haft uppdraget att avveckla fastigheten. Nu är nästan alla byggnader rivna och Örebro kommun kan nu ta itu med sanering och planering av området. Till vänster visar Börje en 102-årig karta över Örebro-Skebäcks järnväg som byggdes för att (i första hand) möjliggöra papperstransporterna från Pappersbruket. Kartan lämnades symboliskt över till kommunen idag, andra (mer användbara) kartor och handlingar (som visar ledningar med mera) lämnas självklart också över.

 

 

 

 

 

 

 

 

Självklart tog vi också en mycket naturlig bild på undertecknande:

 

 

 

 

 

 

 

Nedan det pressmeddelande som skickades ut:

”- Efter beslut i Kommunfullmäktige köper Örebro kommun fastigheten för 25 miljoner kronor för att omvandla området till ett blandat område där tusentals örebroare i framtiden kan komma att bo. Ett planprogram som beskriver framtida användning av området antogs i våras av Programnämnd Samhällsbyggnad, säger Björn Sundin (S) ordförande i programnämnd samhällsbyggnad.

Mellan 1901 och 2010 producerades papper och kartong på fastigheten Pappersbruket 41, under namnen Örebro Pappersbruk och Örebro Kartongbruk. Många örebroare har genom åren arbetat på Kartongbruket/Pappersbruket och den sist anställde, Börje Kvarnlöf (tidigare ekonomichef på företaget), skrev på tisdagen under handlingarna som överlåter fastigheten och ansvaret till Örebro kommun. Sedan produktionen las ner 2010 har Börje Kvarnlöf, på uppdrag av ägaren Lafarge, ansvarat för avvecklingen av byggnader och annat på fastigheten.

– Det är kul att kommunen köper fastigheten. De har ett övergripande ansvar för samhällsutvecklingen och kan ta ett helhetsgrepp på den nya stadsdelen, säger Börje Kvarnlöf.

Uttalande från Lafarge VD Jean-Louis Touati:

”We have done the utmost to run the paper mill but we had to recognize that in the economic environment it was not anymore possible

The closure was a very difficult decision to take but we wanted to do our best from a social stand point and I believe it was the case

I am pleased to see today that the land of orebro karton bruck will be in a way perpetuing the memory of the plant since with the acquisition by the municipality it will fit the development project of the community. It is today a real satisfaction and wish all the best to this area”

Örebromoderater utan koll: Denna gång om skidbackar.#fb

En fördel för politiker i opposition är att de inte behöver ta ansvar, de kan hitta på vad som helst. Sådant brukar i och för sig inte vara att rekommendera, eftersom väljarna i regel genomskådar politiker som inte tar ansvar och som inte bryr sig om verkligheten. Tyvärr, för Örebros utveckling, har Moderaterna i Örebro valt den allra billigaste oppositionspolitiken: de har inte koll på fakta och de tar inte ansvar.

Idag ”varnar” Moderaterna i NA för att skidåkningen i Storstenshöjden är hotad på grund av diskussionerna om försäljningen av anläggningen. Moderaterna har uppenbarligen missat att just driften av anläggningen är reglerad i ett arrendeavtal, som gäller till år 2020. Detta avtal innebär att anläggningen ska drivas och vara öppen.

(Om du vill läsa mer om diskussionerna om Storstenshöjden, har jag skrivit mer här.)

Enligt NA menar Moderaterna att ”när kommunen nu har en köpare, redo att köpa så ska ersättningen för ett par månaders outnyttjade i höst inte vara något stort problem”. Man kan i och för sig fråga sig var Moderaterna tänkte ta den miljon detta gäller: från fritidsgårdarna, från vården eller från skolan (de påstår ju annars att de ”prioriterar välfärden”).

Jag (och övriga i majoriteten) anser att det är orimligt att kommunen, i efterhand, skulle skicka med nära en miljon kronor av skattebetalarnas pengar till köparen av en anläggning (som får köpa den för 1,6 miljoner) – när anläggningen har bättre förutsättningar än den haft på länge.

Men framförallt är Moderaternas kritik lite pinsam eftersom frågan om entreprenadersättning INTE är den fråga Storstenshöjden i Örebro AB fört fram som ett hinder för köpet nu. Moderater som inte har koll på fakta har vi tyvärr vant oss vid i Örebro den senaste tiden (de vet inte hur bygglovshanteringen fungerar, de förstår inte hur lägenheter fördelas för sociala behov och de vet inte vem som har ansvaret för Återvinningsstationerna – för att ta några exempel).

Men det är trist att de är så oansvariga att de nu stämmer in i den osakliga kritik och de bisarra personangrepp som Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp) ägnat sig åt länge.